Slö, slöare, slöast.....

Inte ens en naggande god auktion kan få mig att krypa ur morgonrocken idag.....

Vi slöar på högsta nivå på juldagen med brasa, filmer, kaffekopp med dopp.....en liten sömnlur på sofflocket.

Under tiden kan jag filura på mitt lilla årsprojekt.

Några lockiga vita skinn har kommit hittat hem till min säng för att provas ut, det här är ett av dem. Kanske det blir ett fålltäcke som täcker 2/3 av sängen så småningom. Det blir en hel del handsömnad här har jag insett.....men det är det kanske värt.

Kissekatten Kletus har förstått vad matte menar......han somnade snabbt i det sköna vita skinnet och ville inte flytta på sig. Mattes prins, får ju göra som han vill......oftast.
Slöast av alla,

Ia

This is my very lazy day....

Änglar, finns de.......

Ängeln sade till dem - Var inte rädda, jag bär bud till Er om en stor glädje, en glädje för hela folket. Idag har en frälsare fötts åt Er i Davids stad.....

Så börjar Julevangeliet, det slog mig idag när jag kikade in på min ängel i hennes vackra lilla skåp som har klätts till julen.....jag är inte särskilt kyrklig, men tanken slog mig igen varför vi firar Jesu Födelse....att det faktiskt är en rätt värdig avslutning att läsa på julaftons kväll till juleljus och gotter. Lite rogivande med eftertanke......
Häromdagen inköptes julgran (läs fortfarande oklädd i denna stund). Med i köpet fick jag en mistel av modell grenklyka, som jag lämpligt övergav till kärestan.....den här får du av mig.

Misteln som är en halvparasit i träd, i Sverige vanligast i linden, i trädkronan och är Västmanlands landskapsblomma.
Puss i puss i puss puss puss, sa han. Som en annan papegoja. 

 - har inte tid sa jag, återkom en annan dag. Vi får pussas då.....nu skall här jobbas.

Han har alltid semester dagarna före jul - DET har inte jag.

Men dock, pussokramifarten,

Ia

My old darling angel reminds me of the Bible story and the birth of Jesus, the reason why we celebrate the coming holidays.....she has been with me for decades, strong and beautiful.

 

Vättarnas väsen....

Så kryper de fram från sina gömmor mina små gårdstomtar, de som enligt gammal sägen skulle fördrivas innan ny mark togs i besittning. Lyckades man inte fördriva vätten,
gällde det att försöka leva i fred med denne och behandla honom väl. I gengäld såg den lille gårdsvätten till att ordning o reda rådde på gården.
Så kanske det har varit på denna "Mellangården" förr om åren, idag ligger husen rätt så tätt, som brukligt är i storstadsområden.
Och jag....jo, jag klemar rätt duktigt med mina små vättar, som får vara med inomhus för att fira högtiden med oss alla i familjen.

Jag vet inte om den här kan klassas som julpynt, men den blev liksom över....

Med hjärtans lust, Ia

The old myth tells us about the little brownie, who was to be expelled in favour for the new land to be claimed. If one failed to do so, you were to forever live in peace and respect with the little man, treat him well. In return the brownie would reign for order and justice on the farm.

Mosselände....

Att det skulle vara så svårt att fota mossa visste jag inte, sicket elände.....
Men jag har ju lovat Knut&Svea ett ståtligt julpynt i de vackert ärgade franska gjutjärnsurnorna jag bar ut från hans butik strax efter premiären i somras.

Här är min söta assistent, en alltid trogen medhjälpare i mina bestyr.


My favourites, the french urns of cast iron, mid 1800th, have been cheerishly crowned to greet the coming holidays. I had professional help by my always loyal assistent, who also enjoys wrapping up gifts... etc.

Dagens Knep o Knåp,
från Ia o Kletus

Plötsligt var det klart.......

Morgonbloggande är inte riktigt min melodi, trög o seg som jag är i denna timme.
Denna morgon krävde tidig start och vid frukostbordet insåg jag att köket ju är brukbart igen.
Jag har blivit med nya vitsåpade golv, livet leker och mitt sinne finner ro.
Så varför inte dela med sig en bild på "bästa snickarn's" senaste skapelse.

Jag har till och med fått upp kransarna på köksskåpet, kryptomeria med olivblad.
Morgon stund ....frukost i mund, vi möts vid köksbordet, maken kommer hem när jag går, han för att sova lite......jag för att jobba lite, vi möts om en stund igen.....

Ia

Min käre Stalledräng

Det är nog kanske inte många som har en alldeles egen julstake, vare sig han vill eller inte.

Men är man lussebarn, som kära maken är, får man snällt finna sig i julens alla förberedelser med allt därtill.

Denna stora ljusstake stod i fönstret i den numera nedlagda butiken Carin o Carl i Stockholm för ett par år sedan och spelade mig ett riktigt spratt dagarna före husets årliga Luciafirande av makens födelsedag.

Den var textad o klar i hans namn och ära, bara att ta hem under armen och överlämna på firardagens morgon, för jag tyckte såååå att han var värd den!!! Fiffigt sätt att slå två flugor i en smäll, kort sagt - den ville jag ha i köksfönstret..... 

Numera åker den fram först av julsakerna från vinden till första advent och i år än så länge bara denna.

Det byggs i huset och sågspånet yr, kanske hinner vi klart till Lussefirandet och det öppna huset med glögg o lite julbord för släkt och vänner. 

Annars håller husets katt mig gärna nu sällskap i soffan. 

Kurrrrrrrr,

Ia o Kletus vid datorn

Celebrating Lucia is a swedish tradition and this day, December 13th, is also my dear husband's birthday. Also bringing us a joyful day with the house open for relatives and friends to stop by for some "glögg and smörgåsbord".