July 26, 2008

Men en fot i varje tidsera......


Båånjk...bånjkbånjk....
.så lät det faktiskt i min bil på väg hem norrut från det sköna Skåne och det spelade ingen roll att jag stannade och försökte stuva om i bagaget. Det var ju fullt, knökfullt.

Jag har upptäckt en ny passion, eller kanske rättare en nyupptäckt som fått fäste igen.

Min och makens resa till Skåne gick i bleckplåtens och förvaringens tecken. ????

Det är roligt att prata lite med handlarna på samlar och antikmässorna, man får alltid lära sig något nytt eller utveckla kunskaperna.

Även dessa plåtburkar har ju sin historia, som är kul att känna till.


Den stora fina ljusa plåtburken från Svea Chokladfabrik hittade jag på Degeberga samlarmässa, förra gången jag såg den för 2 år sedan, köpte jag den inte. Så denna bestämde jag snabbt som ögat, mässan är ju bara en dag och DET ÄR MYCKET FOLK.........kan bara nämna att makens goda humör höll i sig med jämna avbrott för kaffe och mat. Den här resan hade påbörjats med en kort natts sömn i Kristianstad, så förutsättningarna var lite bättre.  

En annan rolig sak att nämna är att Svea Chokladfabrik ligger bakom godiset POLLY och SEGA RÅTTOR.
Fast Svea var till att börja med ett varumärke för Svenska Marmelad AB, grundat 1887, av en textilfabrikör, som kom på bättre tankar. Först 1914 blev det ett företagsnamn. 1950 blev Svea Choklad en del av ICA-koncernen och det är nu som POLLY gör sin premiär.
Dom hinner också bilda Candelia med KF på 1990-talet, för att till sist som många andra i branschen, köpas upp av Cloetta.


En annan burk som ni säkert sett är Mazetti, som betyder bukett på Italienska. Mazetti's anfader var dansk, Emil Nissen och 1888, grundade han Malmö Choklad och Konfektsfabrik AB i gamla bryggerilokaler.
Mazetti användes i huvudsak som slogan och det var först under 1940-talet som Mazetti blev officiellt fabriksnamn.
1975 köps företaget upp av Fazer, som ju senare slås samman med, återigen Cloetta.
1992 läggs verksamheten ned i de charmiga lokalerna i Malmö, men idag bedrivs där kulturverksamhet och chokladmuseum.

Burken med ÖGONCACO, känner ni väl också igen.
Först fanns det bara de kända ögonen på förpackningarna, men när kunderna började frågade efter Ögonkakao, var denna slogan en faktum och snart fanns det med i texten.

Ja, Degeberga hade mycket att bjuda på och gladast blev jag av detta fina fynd. 

Gissa, vad det är.....
  


Jo, ett gammaldags handskfack till hästskjutsens kuskbock ........ alldeles, alldeles bedårande.



Bedårande är också Brantevik, dit vi styrde kosan vid middagstid, för att ta in på Bykrogen för mat o logi över natten, så här härlig utsikt fick vi från rummet. Kika mer här.

Nästa morgon hann vi med en liten promenad och dokumentation med kameran, jag konstaterar krasst att mina ansträngningar i trädgården aldrig i världen kan möta sig med Österlens frodiga växtliv.

Nu hade vi rutten upplagd med antalet loppisar och antikaffärer hela vägen till Mölle på Kullahalvön.
Undrar om det är bilkörningen som håller kära maken på så gott humör. 

Efter god middag på hotellrestaurangen på Badhotellet, tog vi en kvällstur per fot ner till hamnen.
Mölle är lika vackert uppifrån som nerifrån...eller!!!!!!

Tiden går alltför snabbt när man har trevligt.
Kärleken måste hem och jobba, så det var bara att köra till Ängelholm, för att där stoppa in honom i ett flygplan. Men först hann vi med en fika hos Flickorna Lundgren på Skäret. Kika gärna in hos dem.   

Jag är en välkänd tidsoptimist, men känner ni många som tar 5 timmar på sig att köra 3,5 mil motorväg från Ängelholm till Helsingborg. Efter att ha lämnat av maken på flygplatsen, var det bara 2 km till närmsta antikaffär. Det blev en tvärbroms med högergir. 

Väl värt, för se vad som väntade i ladan på mig, bakom en massa bråte.
Förmodligen har den stått i något finare gemak en gång i tiden och tjänat som stöd för större vedklabbar eller stockar i en golvöppenspis. 

Efter att ha röjt och plöjt ett par till loppisar i Ängelholm, tog jag mig till Helsingborg.
Nu är jag själv och det är inte lika trevligt att äta ute, så efter ett litet enkelt mål mat, tar jag kameran och ser mig om på stan.

Detta är lite äldre bebyggelse, klart charmigt med lägenhet här.   

Är man för mer modernt och glassigt kan man ju se sig om på hamnpirens nybygge. Charmigt det med i och för sig, men vad tror ni jag skulle välja........

Onsdag morgon är jag preppad och klar för Helsingborgs antikmässa 2008, den börjar först kl 1700,
så jag hinner faktiskt med den mindre samlarmässan också, som ligger strax intill, innan det börjar.

Det är nog tur att maken har rest hem vid det här laget, för nu kommer värmen, vilken han inte är så tålmodig med. Lokalerna är supervarma, så utställarna gör ett fantastiskt arbete under de här dagarna. När jag skriver detta är mässan inte över ännu.

Jag tänkte visa detta lilla underbara 1700-tals skrin, som jag faktiskt gick tillbaka nästa dag och inhandlade.
 
Och till sist, men inte minst.

De enklaste saker kan göra mig lycklig, som denna sköna hattask........en njutning i form och slitage.  

Strax innan hemfärd hann jag även med att möta upp med Ingrid från Atmosphere och vi tog oss en liten runda på Helsinborgs Auktionsverk för att kolla in utbudet. Det kan ni också göra här.

Jag tror att jag lever i fel århundrade emellanåt......fast det är klart, vad vore livet utan mobiltelefon, laptop, mobilt bredband, GPS, i-Pal...etc...etc. 

Förmodligen bra mycket lugnare, kanske tråkigare, inte vet jag. Lagom är alltid bäst. 

Vi hörs senare,
Ia

July 18, 2008

Sötaste porslinet.....

En av mina få gulliga sidor..... 

Visar en bild på ett porslin, Fenix från Gefle porslinsfabrik, grundat 1910 i ett redan väl inarbetat område Södertull, välkänt för sina 3 skorstenar. Man övertog helt enkelt redan existerande lokaler.

Det här porslinet av Herbert Perje, aktiv inom Gefle 1950-59 var gravör, gjordes i fler färger.

Jag är väldans fötjust i detta, men det är sällan jag får duka med det.
Förmodligen tycker mina tre herrar att det är för krusidulligt.
Samlar på det gör jag ändå, i det tysta....ska nog ha en tjejmiddag o frossa lite.





Det här är en stämpel från Gefle, ser ni de 3 skorstenarna.



Nåväl, år 1935 köptes de upp av Uppsala Ekeby, men drevs vidare som dotterbolag och eget namn till år 1950.
År 1964 köptes hela koncernen med Uppsala Ekeby upp av Rörstrand, för att år 1979 lägga ned deras produktion.


Gefle producerade mest enklare hushållporslin, mest känd är nog Arthur Percy, med sina bulliga former.

I morgon bär det av till samlarmässa i Degerberga, maken väntas hem för avfärd vid lunchtid....förhoppningsvis med samma goa humör som sist.

Vi hörs senare,
Ia

July 13, 2008

Leverans av celeber butikskändis......

Denna söndagsförmiddag var inte på långa vägar som vanligt ..... det kom en personlig leverans med härliga grejor från självaste Lene, ägarinnan till Butik Sophie i Danmark  (och Sophie är hennes söta dotter).

Det blev en dejlig sammankomst och en av de saker jag väntat på är denna gamla franska järngrind, rostig o grann, som jag vill ha den. Resultatet blev så mycket bättre än jag kunnat ana.

Titta......

Jag går och smyser, supernöjd!! Växthushörnan är så gott som färdig för i år.      

Här kan kära makens vindruvor klättra vidare......





Det kom en till liten enkelgrind, som även den skall vara till dekoration på altanen .....så fin med sin råa o grova yta. Balansen mellan de olika materialen väger upp på det mest naturliga vis.
 



Till en helt annan sak.

Kommer ni ihåg makens fynd från Nora samlarmarknad, de har nu kommit på plats.
Jag är helnöjd, nu skall här målas med slamfärg och linoljefärg.




Lenes bil var fullpackad med saker för leverans ut i olika delar av Sverige. Riktig godispåse för mina ögon.
Ni skall få se vid ett senare tillfälle vad som mer ställdes av hos mig.

Hej från Ia

July 03, 2008

En eloge till maken......

 Egentligen så hade jag tänkt att vänta med ett nytt inlägg, men porslinet kan ju faktiskt vänta lite, eller hur.....

Istället är det roligare att jag delar med mig av de senaste 48 timmarna, att man kan hinna med att ha så mycket trevligt. Roligt skulle det nog också ha varit att ha haft en GPS kopplad till min make, för att följa hans framfart och hur lite han faktiskt sovit dessa 2 senaste dygn.

I tisdags morse kl 0700 landade han på Arlanda från Chicago utan att sova under c:a 30 timmar ,där han hämtades upp av sonen och kördes hem. Raskt i säng för 2 timmars sömn, medan jag packade ner lite ombyte för avfärd mot Nora och den stora samlarmässan, som skulle börja kl. 16.

Sagt och gjort, off we went, maken ville köra hela vägen, för att inte såsa till.
Sonen vinkade lyckligt av oss, han fick ju hela huset för sig själv med katten......

Nu är det så att min kära man inte är så speciellt intresserad av vare sig antikt eller inredning
( jag brukar tillstå att han mäter inredning i tekniska prylar) och om jag nu trodde att han inte skulle hänga i på mässan eller i min energiska framfart vid sådana tillställningar, så OJ VAD FEL JAG HADE.        
  

Vem tror ni var först ut att shoppa, inte var det jag.
Nej, min man hade hittat en gammal SÄMSKSKINNSMANGEL. 
Det hade han alltid önskat sig sa han och tittade på mig förtjust.
Själv såg jag ut som ett frågetecken för en bråkdels sekund, men kom på mig att vilken underbar stund detta var. Det var väl klart att han behövde den här onyttiga manicken......man måste ju bereda den väg som skulle komma de närmaste timmarna.

Sagt o gjort, maken knorrade inte en enda gång under hela mässtiden och vi fyndade en hel del roliga saker. Mest nöjd, även förvånad ,var nog jag med makens nyupptäckta förmåga efter 25 års äktenskap. Jag kom på mig med att gå och småle. Vilka fantastiska framtida möjligheter såg jag inte nu.....

Titta, här är ett annat av hans fina fynd, som jag gillar skarpt, de här gångjärnen kommer att bli superfina till de förrådsdörrar som byggs just nu.



Här är lite andra fynd, som jag gjorde, visst blev det en del porslinsfat också. Jag antar att jag ska spara dem till ett vidare inlägg i "porslinsserien".




Mässan höll på till kl 20 denna kväll och nu hade jag ett riktigt trumfkort i fickan efter dagens strapatser.
Maken skulle få avnjuta en gourmetmiddag och övernattning på Grythyttans gästgifveri, 4 mil bort från Nora.
Så in i bilen, jag undrade lite oroligt tyst om han inte skulle stupa av trötthet snart och bara vilja sova.
Icke då, vi in ramlade in i restaurangen strax innan köket stängde och fick avnjuta  en syndigt härlig måltid.



Ett par rader bara om lite historia. Jättekort bara.....jag lovar.

Grythyttans gästgifvares gård anlades när Drottning Kristina år 1640 anbefallde att landsväg skulle byggas från Örebro och att efter vägen anlägga bl.a. kungliga skjutsställen, med god bekvämlighet. Därav kan man skåda det slutna kungliga kronemblemet ovanpå skylten.



Tre år innan Carl Jan Granqvist tog sig an Grytthyttans Gästgifveri, hade det stått tomt och förfallit i 100 år, för att nu väckas till igen. Med 75 % AMS-bidrag för reparationer och återställande av byggnaderna, kunde man juldagen 1972 annonsera för "julottekaffe", kl 0700. Det kom så mycket gäster från närliggande församlimgar att många Grythyttebor finge gå hem efter kyrkan och dricka sitt kaffe.



Har ni sett vilken underbar bakside-entrée til receptionen, så här skulle man vilja ha det hemmavid....yes.

Nu orkade vi inte med någon kvällspromenad, utan crashade i sängen. Ljuvligt tyst som det var utanför, undrade jag lite dimmigt emellanåt vad det var som lät, nu hade makens sömnbehov fått sitt utlopp och tyngdkraften tar ut sin rätt. DET GÅR INTE ATT VÄNDA PÅ HONOM!!!!!!!!

Nåja, nästa morgon fick vi den bästa frukost, kunde sitta ute i solen. Min man var piggelin igen och undrade vad som skulle hända nu, så vi bestämde oss för en liten promenad för att kika om vi kunde hitta lite snickeriglädje.
Visst gjorde vi det, som dokumenterades för ev. senare byggbehov.

Titta här....




Och här.......


Men under frukosten hade jag fullkomligt förhäxat mig i gästgifveriets skorstensflöjlar......att jag hade svårt att skiljas för avfärd mot Nora igen.

 




Får man verkligen utsätta en passionerad antivitetsfantast för något, som att behöva åka från dessa.!!!!

Vi åkte tillbaka till Nora, men inte för att besöka samlarmässan igen. Nu skulle det besökas antikaffärer och loppisar samt vara lite kulturella, så döm om min förvåning när tålamodet var fortsatt lika strålande hos maken.



Han har klart stigit i aktning och jag har nu allvarliga funderingar på samlarmässan i Kungsbacka, den kommande helgen.

Det får då bli utan kära husbandet, han är tillbaka i Chicago på lördag.
Men skam den som ger sig nu.......den stora samlarmarknaden i
Degeberga 19 juli skulle inte heller sitta så fel, får försöka bearbeta detta. Det skulle man ju kunna kombinera med en tripp till Danmark ett par dagar och besöka antikmässan i Helsingborg på tillbakavägen. Verkligen en helträff......

Tror ni maken humör pallar en så stor utmaning, nu när han verkar ha fått blodad tand??????

I vilket fall som helst vill jag ge honom en stor ELOGE från hela mitt hjärta, för det är så roligt att dela ett knasigt intresse med sin käresta.   

Ska jag nämna att han absolut skulle köra ända hem till Stockholm också, men det har en annan historia.

Tack för idag, 
Ia