En eloge till maken......

 Egentligen så hade jag tänkt att vänta med ett nytt inlägg, men porslinet kan ju faktiskt vänta lite, eller hur.....

Istället är det roligare att jag delar med mig av de senaste 48 timmarna, att man kan hinna med att ha så mycket trevligt. Roligt skulle det nog också ha varit att ha haft en GPS kopplad till min make, för att följa hans framfart och hur lite han faktiskt sovit dessa 2 senaste dygn.

I tisdags morse kl 0700 landade han på Arlanda från Chicago utan att sova under c:a 30 timmar ,där han hämtades upp av sonen och kördes hem. Raskt i säng för 2 timmars sömn, medan jag packade ner lite ombyte för avfärd mot Nora och den stora samlarmässan, som skulle börja kl. 16.

Sagt och gjort, off we went, maken ville köra hela vägen, för att inte såsa till.

Sonen vinkade lyckligt av oss, han fick ju hela huset för sig själv med katten......

Nu är det så att min kära man inte är så speciellt intresserad av vare sig antikt eller inredning

( jag brukar tillstå att han mäter inredning i tekniska prylar) och om jag nu trodde att han inte skulle hänga i på mässan eller i min energiska framfart vid sådana tillställningar, så OJ VAD FEL JAG HADE.        

  

Vem tror ni var först ut att shoppa, inte var det jag.

Nej, min man hade hittat en gammal SÄMSKSKINNSMANGEL. 

Det hade han alltid önskat sig sa han och tittade på mig förtjust.

Själv såg jag ut som ett frågetecken för en bråkdels sekund, men kom på mig att vilken underbar stund detta var. Det var väl klart att han behövde den här onyttiga manicken......man måste ju bereda den väg som skulle komma de närmaste timmarna.

Sagt o gjort, maken knorrade inte en enda gång under hela mässtiden och vi fyndade en hel del roliga saker. Mest nöjd, även förvånad ,var nog jag med makens nyupptäckta förmåga efter 25 års äktenskap. Jag kom på mig med att gå och småle. Vilka fantastiska framtida möjligheter såg jag inte nu.....

Titta, här är ett annat av hans fina fynd, som jag gillar skarpt, de här gångjärnen kommer att bli superfina till de förrådsdörrar som byggs just nu.



Här är lite andra fynd, som jag gjorde, visst blev det en del porslinsfat också. Jag antar att jag ska spara dem till ett vidare inlägg i "porslinsserien".

Mässan höll på till kl 20 denna kväll och nu hade jag ett riktigt trumfkort i fickan efter dagens strapatser.

Maken skulle få avnjuta en gourmetmiddag och övernattning på Grythyttans gästgifveri, 4 mil bort från Nora.

Så in i bilen, jag undrade lite oroligt tyst om han inte skulle stupa av trötthet snart och bara vilja sova.

Icke då, vi in ramlade in i restaurangen strax innan köket stängde och fick avnjuta  en syndigt härlig måltid.



Ett par rader bara om lite historia. Jättekort bara.....jag lovar.

Grythyttans gästgifvares gård anlades när Drottning Kristina år 1640 anbefallde att landsväg skulle byggas från Örebro och att efter vägen anlägga bl.a. kungliga skjutsställen, med god bekvämlighet. Därav kan man skåda det slutna kungliga kronemblemet ovanpå skylten.



Tre år innan Carl Jan Granqvist tog sig an Grytthyttans Gästgifveri, hade det stått tomt och förfallit i 100 år, för att nu väckas till igen. Med 75 % AMS-bidrag för reparationer och återställande av byggnaderna, kunde man juldagen 1972 annonsera för "julottekaffe", kl 0700. Det kom så mycket gäster från närliggande församlimgar att många Grythyttebor finge gå hem efter kyrkan och dricka sitt kaffe.



Har ni sett vilken underbar bakside-entrée til receptionen, så här skulle man vilja ha det hemmavid....yes.

Nu orkade vi inte med någon kvällspromenad, utan crashade i sängen. Ljuvligt tyst som det var utanför, undrade jag lite dimmigt emellanåt vad det var som lät, nu hade makens sömnbehov fått sitt utlopp och tyngdkraften tar ut sin rätt. DET GÅR INTE ATT VÄNDA PÅ HONOM!!!!!!!!

Nåja, nästa morgon fick vi den bästa frukost, kunde sitta ute i solen. Min man var piggelin igen och undrade vad som skulle hända nu, så vi bestämde oss för en liten promenad för att kika om vi kunde hitta lite snickeriglädje.
Visst gjorde vi det, som dokumenterades för ev. senare byggbehov.

Titta här....




Och här.......


Men under frukosten hade jag fullkomligt förhäxat mig i gästgifveriets skorstensflöjlar......att jag hade svårt att skiljas för avfärd mot Nora igen.

 

Får man verkligen utsätta en passionerad antivitetsfantast för något, som att behöva åka från dessa.!!!!

Vi åkte tillbaka till Nora, men inte för att besöka samlarmässan igen. Nu skulle det besökas antikaffärer och loppisar samt vara lite kulturella, så döm om min förvåning när tålamodet var fortsatt lika strålande hos maken.



Han har klart stigit i aktning och jag har nu allvarliga funderingar på samlarmässan i Kungsbacka, den kommande helgen.

Det får då bli utan kära husbandet, han är tillbaka i Chicago på lördag.
Men skam den som ger sig nu.......den stora samlarmarknaden i Degeberga 19 juli skulle inte heller sitta så fel, får försöka bearbeta detta. Det skulle man ju kunna kombinera med en tripp till Danmark ett par dagar och besöka antikmässan i Helsingborg på tillbakavägen. Verkligen en helträff......

Tror ni maken humör pallar en så stor utmaning, nu när han verkar ha fått blodad tand??????

I vilket fall som helst vill jag ge honom en stor ELOGE från hela mitt hjärta, för det är så roligt att dela ett knasigt intresse med sin käresta.   

Ska jag nämna att han absolut skulle köra ända hem till Stockholm också, men det har en annan historia.

Tack för idag, 

Ia