Porslin porslin och åter porslin

Om jag skulle börja lite lätt med porslinet historia, ( i Sverige kallar vi det mesta för porslin som ser ut så) i mindre avsnitt för att dela upp det lite. För att vara korrekta skall vi kalla samlingen för keramik- innehållande bl.a. fajans, benporslin, flintgods och fältspatsporslin.

Det är ett stort och intressant område, så för att inte röra till det, tänkte jag ta det lite så smått med bilder på sådant som ni säkert känner igen och många av er kanske har i sin ägo.
Ämnet kommer att spänna över flera inlägg.

Jag verkligen älskar porslin, men även om det kinesiska porslinet har aldrig riktigt varit en favorit hos mig, så får vi inte glömma att Kina med Japan var först ut med att tillverka det så kallade "riktiga porslinet" av kaolinlera. Med Marco Polo kom kännedomen om det tunna och tåliga porslinet till Europa, men det skulle dröja riktigt länge innan gåtan knäcktes. Hemligheten om tillverkningsmetoden hölls väl bevarad därborta i Asien, i över 1000 år. Många var de som experimenterade runt om i världen och andra brukbara varianter uppstod under vägens gång, man aldrig lika tåliga.



Som tur var, kom mycket av detta porslin från Kina och Japan till Europa och även till oss nordbor under 1700-talet, med "de Ostindiska kompagnierna", som grundades i många länder, så ock i Sverige. Dess historia är mycket rolig och spännande att läsa och ger oss många kopplingar till bl.a. historiska byggnader och mycket, mycket mer.

Släkten Grill var väl involverad i det svenska Ostindiska kompagniet med eget varv för dess fartygsbyggen, men även senare innehöll Clas Grill en av dess direktörsposter, ägde Söderfors järnbruk, var bankir samt ägde ett helt kvarter vid Stortorget i huvudstadens Gamla stan. Idag äger och driver Stadsmissionen i arv en del, som bl.a. kafé.
Det s.k. Grillska huset, med sin fantastiska fasad i barockstil, huset byggdes redan på 1600-talet.



Som så många andra förmögna släkter vid den här tiden, följde de modet och lät beställa hela uppsatser med porslin (en komplett servis kunde innehålla upptill 220 delar) med sitt släktnamn eller vapen från Kina, som fraktades över haven med fartygen halva år innan de kom till hamn i Sverige.
Man uppskattar att c:a 50 miljoner delar porslin skeppats med de Ostindiska kompaniets fartyg in till Göteborg, vidare ut i Europa.

J F Böttger , en alkemist i Sachsen var den som år 1709 knäckte gåtan med det kinesiska porslinskvalitén, kaolinleran måste hettas upp till 1400 grader, då den sintrar - porerna sluts och massan blir vätsketät även utan glasyr.
Meissen blir nu den första europeiska porslinsfabriken och upptäcken blir svår att hemlighålla, i Sverige och Mariebergsfabriken börjar den första tillverkningen av porslin med kaolin c:a år 1760.

Fabriken som startades år 1758 av Fredrik I:s tandläkare, Erenreich, vill vid den här tidpunkten försöka stoppa den kinesiska importen och satsar på en svensk merkantilism med i huvudsak lyxvaror. Mariebergsfabriken kommer att finnas i 30 år och därför är det idag faktiskt ett tacksamt samlarområde. Mest känt är ändå fabriken för sina fantastiska kakelugnar.

Så varför inte läsa denna nya underbara bok av Susanna Sherman.



Här får man läsa om tillverkingen under 1700-talet vid Mariebergs och dess uppköpare Rörstrands porslinsfabriker, som anlades i Stockholm c:a år 1720, i närheten av Karlbergs slott. Tippen för porslinkrossen ligger till höger om gångbron och är idag ett fornminne, fabriken revs 200 år senare.

Rörstrand flyttade då tillverkning till Göteborg under 1926-36 och därefter till Lidköping, som stängdes ned år 2005. Idag drivs det i ett nytt koncept.

Här är en bild på en av mina favoritpjäser i köket, från Rörstrand och kan synas rätt anspråkslös, utan dekor och guld.



Det roliga är att kannan talar om för mig en hel del historia med sina stämplar.

Den är tillverkad före år 1883, efter det används kursiv stil samt "tre kronors emblem" i botten stämpeln.
Tidpunkten hjälper mig också här att fastställa att detta är flintgods, en vitbrännande lera och flinta som glaseras. Rörstrand påbörjar sin tillverkning av flintgods under 1770-talet efter förebild från Europa.

Flintgods är tåligare än fajans, men man ser ofta spår av krackeleringar och missfärgning på väl använda föremål. Ringen i botten är oftast oglaserad.

Det finns något i detta tidsrum som stör mig med tillverkning av "det riktiga porslinet".
Om nu Mariebergs porslinsfabrik började sin tillverkning av det tåliga porslinet år 1767, fabriken läggs ned år 1788 och köps upp av Rörstrand, så börjar dom inte med likvärdig tillverkning förrän år 1857. Jag tycker det verkar oförståndigt länge att låta en sådan upptäckt förbli stilla, eller???????

Det får vara nog om detta för idag, eller hur!!
FORTSÄTTNING FÖLJER.......

Vill ni höra mer om de olika fabrikerna och tillverkningarna????? Skriv en rad, vettja!! 

Jag tänkte i alla fall avsluta dagens inlägg med något helt annat, som jag fått stor glädje av den senaste veckan.



Ni som redan sett en bild av min ena husgavel, kanske ser att det tillkommit något.

Den fantastiska altankassen, som Butik Sophie kallar den, kom förra veckan. Yummie,tycker jag.

Ia