Nu är den bara min !!!!

Jaa, nu är den underbara urnan från Bolinders mekaniska i gjutjärn min.



Jag skrev i förra inlägget att den skulle ropas ut på auktionen, så dit åkte jag i söndags och släntrade in och
låtsades vara sådär lagom ointresserad när jag granskade urnan. Och visst var den helt i min smak, så för att inte väcka så många andras intresse, sa jag inte så mycket när intendenten undrade om jag hade några frågor.
Inte ville jag heller berätta då vad jag visste om urnan.

Det gjorde jag efteråt.......mallig värre.

Så till min förvåning blev urnan min utan alltför mycket motstånd och till ett lägre pris än utrop, lite fyndfaktor som Vitbalansens blog brukar säga.



Urnan är mycket riktigt stämplad med båda bröderna Bolinders namn samt att den är numrerad NR 1.
Detta gör att jag förmodligen kan säga att denna praktmodell har stått i det Bolinderska husets attikavåningen, som användes som galleri.

Nu får den stå utomhus hos mig, för jag vill ju att den skall synas.
Den har fått sig planterad en härlig hortensia med lite murgröna.

När jag ändå är igång och talar om gjutjärn, så finns det mycket mer till våra trädgårdar som tillverkades vid våra gamla järnbruk.

Ett exempel är cafémöbler, som blev en självklar produkt hos de flesta kända tillverkare med stolthet i Sverige.




Dom här rara stolarna kommer från Grytgöls bruk, beläget vid Emmaån, Finspångs kommun, vid gränsen till Närke , grundat i mitten av 1600-talet. En holländare vid namn Lambinon köpte då den lilla hyttan av den lokala smeden och började tillverkning av spik samt stångjärn.

Den lilla hyttan har vid den här tiden bara 5-6 anställda och växer till sig för att i slutet av 1880-talet bli nästan 300 boende vid bruket.
Vid den här tiden moderniserar man bruket med ett s.k. järntrådsdrageri, för att bli lönsammare. Ägaren till bruket var då Adolf Burén.

Denna tråd kom att användas till bl.a cykelekrar och sadlar, men även till den kaféstol, som just kallas Grytgölsstolen, i en tråd med blandad stål och järn.

Grytgöls bruk är i drift än idag och är världsledande i ståltrådstillverkning.



Som ni kanske ser har denna hörna av min trädgård många funktioner;

jag bloggar - äter frukost - fikar - vilar på soffan - påtar i mitt växthus.

Jag har fått ett litet problem bara, det är fler än jag i familjen som upptäckt min lilla oas, så när jag kommer med min frukost är det redan upptaget allt som oftast.

Trevlig i och för sig.......att de gillar det jag skapar.

Ni kanske har förstått att jag arbetar mycket med textilier och vill gärna berätta historien om duken ni ser.
Det är ett 150 år gammalt linnelakan från Ungern, kvinnorna vävde c:a 55 cm breda på sina små bärbara vävstolar på gårdarna, när de fick stunder över. Varje gård hade sin egen teknik och det blev därför möjligt att påtala var väven var gjord. Lakanet är ihopsydd i 3 våder och har den mest fantastiska mjuka tyngd.
De kvinnor som inte blev gifta, fick heller inte använda sitt brudlinne, som då förblev utan initialer. Snyft...

Därför kan man idag hitta oanvänt gammalt linne i det mest fantastiska skick.

Mitt trädgårdsskapande har också tagit fart, om väldigt sent detta år, så blev det en rivstart med detta fantastiska väder.
Min vita buske är inte lika stor och fin; som Helenas i Dalarna med Spets o Snor-bloggen , men däremot är jag ganska glad i min röda rhododendronbuske???????? Hur kan jag!!!!!!! Det tog ett tag och den blommar kort, så jag behöver ju inte leva med det hela sommaren.




Och för att riktigt avslöja mina icke-vita, ibland förkommande dragningar bifogar jag en bild, med en helt galen turkos och röd gammal trädgårdsstol, från Á la Carte Antik. Stolarna, som är ett par, är härligt slitna och urblekta och jag kunde helt inte motstå den i sina orginal.
Tröttnar jag kan jag alltid måla dem vita, eller hur??



Det blev lite långt igen,

Ia