Det sköna gjutjärnet...

Jag tänkte köra på med gjutjärnet och dess sköna former.....det gamla härligt råa och oftast ärgigt som troligen varit med om en hel del, är faktiskt det som tilltalar mig mest av järn. Då det finns ett liv med historia med i bilden och som ni kanske vet vid det här laget, så kan jag inte låta bli att koppla vidare.



Här ser ni en gavel av en parksoffa från Norrahammar, den soffan står i min lilla "växthusoas", är lite sliten o skev, helt ok för mig, jag gillar det.

Jag fick en fråga av Peters projekt och soffor av ormbunksmodellen, skall här försöka besvara så gott jag kan, utan att bli krånglig.

I slutet av 1800-talet blomstrade järnbruken och flertalet gjöt även prydnader för trädgården.
En del bruk var även tidigare i sin tillverkning, såsom Kockums och Hellefors.
Annars är de mest förekommande framställarna bl.a. Ankarsrum, Husqvarna, Skoglund&Olson, för att inte glömma mitt kära Bolinders.

Förebilden till den populära ormbunkssoffan, kommer från England och Coalbrookdale. Deras patent från år 1858 kopierades flitigt i Sverige, idag är det bara Byarum som fortfarande tillverkar den i vårt land. Men nu är det i sandgjuten aluminium, uäck...ingen hit för en antikälskare.
1904 bildades en kartell av de största gjuterierna och man angav ofta inte namnet på produkterna.
För den som har en äldre soffa med ormbunkar kan det vara kul att veta att Bolinders har ekollon i ryggpartiet, medan Byarums har fåglar i sin rygg.

Jag har en annan raritet att visa från en del av min trädgård...



Den här parksoffan med gjutjärnsgavlar är från Näfveqvarns bruk

Den är bemålad sen ursprunges tider och är sådär skönt skavd och lite rostig.
Jag bara älskar den här bänken och den känns lite mystisk och majestätisk, där den står lite för sig själv.




De gamla bruksmiljöerna som byggdes upp runt bruken har en mycket intressant historia på många vis, kanske det kommer ett inlägg om hyttor, kolare, stångjärnet, den snabba industrialiseringen med järnvägens utbyggnad.
Spännande är den och mycket grundande till hur våra städer och landsbygd ser ut som den gör idag.

Sen finns det ju fler som kan gjutjärn så klart och ett land är Frankrike.

Det här bordet är franskt och ni som läst min blog från början, vet hur mitt hjärta klappar för det franska, vare sig jag vet det eller inte.



Det här bordet står mot en faluröd målad vägg, vid mitt växthus. Skivan har varit gulmålad, men det är bara knappt skönjbara flagor kvar. Den har den rätta patinan som bara riktigt gammalt gediget trä kan få.

Jag är för att möblera i trädgården, gärna med slitna saker som får vara med i alla väderlekar.

Hoppas du fick något svar på din fråga, Peter.......

Ia