Vare sig stolthet eller fördom.....

är vanligt förekommande under mitt tak, inte ens när det gäller att blanda i inredningens breda värld. Stilhistoria må vara mitt arbetsområde men för egen del gillar jag att leka, många gånger utan att jag själv är riktig medveten om att så är fallet. Det bara liksom blir.....är ni med!
Jag följer sällan mitt lexikon, utan faller allt som oftast för just det som jag tycker om och som har liv, skönhet, historia.....det kan bli en all sköns blandning av grovt trä med snirkliga detaljer som möter sidens krispiga elegans, patinans råa tand som möter silvrets glans.

Det ljuvligaste fint vävda italienska linne, tunt som organza mot en gles grov brödkorg.

Sen var det det här med stoltheten, den har jag ingen alls när min käraste vän kom förbi idag med en leverans av sina hembakta muffins. Hallon, vanilj, kardemumma och ljumma!!! Stoltheten kommer på skam och jag piper av förtjusning.......hon vet precis mina svagheter och vad jag behöver, som väninnor gör! Hon fnissar förtjust, hon visste precis.....

Allmogen ligger mig särskilt varmt om hjärtat, de norrländska rötterna hänger alltid med.

Förmodligen för att det inte är en stil, utan flera stilar. Allmoge är en förenklad variant av de olika möbelstilar och föremål som skapades genom åren 1650-1900 och tillverkades av lokala hantverkare eller på den egna gården. Man kan oftast återspegla influenserna från utvecklingen,  men det fanns även en hel del mer av personlig funktion i dessa föremål. 

Vid tidens tand,

Ia

I may be a trained decorator in historical interior design, but when it comes to myself there is no such thing as keeping to the time capsule of the different styles.

I find pleasure in combining simple traditional antiques with different structures of elegance or patina. I tend to forget everything I have learnt and only see the object for what it is, if it pleases me...and if I am able to find a proper place or function for it.