Charmigt slitet eller rent förfall.....

ja, var går gränsen kan man undra ibland.

Det var just så här mitt numera inbitna intresse för arkitektur och byggnadshistoria väcktes en gång, när jag som mycket ung påbörjade ständiga undersökningar i gamla lador och uthus.
Än idag charmas jag starkt av slitage och vill ibland inte riktigt inse när det behövs lite omvårdnad för att inte ramla över gränsen till förfall.

Jag låter handen smeka.....andas dofterna......blundar o lyssnar.....låter ögat spela i alla skrymslen o vrår...tidens tand får tala till mig. Vägrar att låta mig övertalas av dagens moderna mass utbud och hastiga tekniker. Tur att jag har snickarhjälp utrustad med ett gott tålamod.

Att lyfta blicken brukar ofta löna sig......titta vad jag hitta', vilken härlig syn!!

En promenad belönas med en parkbänk full av mossa....jo, man tackar!! Bara charmigt slitet med så god kvalité.

Måste nog sitta ner för att blunda o lyssna en stund!

Ia

My keen interest in architectual design started in early childhood, scrutinizing old barns and buildings, preferably the ones in need of some restoration.....studying traditional techniques of local craftsmen in small villages. This still has a strong affect on me whenever visiting areas with a rich peasant culture.