Tänkbar rival.....

Nå, vad säger ni, skall jag låta tanten stanna kvar i huset..........

Den lilla barockdamen har fått komma på besök, för att få se om hon faller mig i smaken.
Jag behöver nog presentera henne lite närmare, så jag ger er.....

Prinsessan HENRIETTE MARIE, av Frankrike. Gift med Kung Charles I av England.
Hon är född 1609, förenad i blod genom släkterna Medici och Bourbon och är yngre syster till Ludvig XIII, fostrades som katolik, vilket gjorde henne rätt så impopulär i England och kungahuset Stuart. Dessutom var hon en mycket självständig och driftig kvinna, som gifter sig mycket ung och dessutom vet att argumentera och föra sin talan. Äktenskapet var till en början mycket stormigt och det går långa tider då de inte träffas.
Dock blir det flera barn så småningom, några bli kungar men också hennes barnbarn Mary och Anne Stuart blir ju drottningar av England. Mycket hårdhudade kvinnor....Anne blir den sista i ätten Stuart.

Ju mer jag läser hennes biografi, ju mer inser jag att hon är en otursdrabbad kvinna av mycket stora mått...hennes far dör när hon är 1 år och blir förvisad från det franska hovet med sin mor även om hennes bror blir kung....hon är ett andrahandsval för giftermål med engelska kungen.
Vidare under det engelska inbördeskriget på 1640-talet, var hon stundtals tvungen att fly landet och lämna sina barn, ibland upp till 2 år.......hennes make, Charles I avrättades 1649 och hon var då även ekonomisk utblottad.

Men hon var också principfast......vidhöll sin katolska religion trots alla svårigheter, avskydde puritanismen som dominerande bl.a vid det engelska hovet i Palatset Somerset House i London...hon deltog mer än gärna i statens finansiella affärer, som bidrog till starka konflikter...hon hade nog lite svårt att inte lägga sig i, helt enkelt!!

Tro nu inte att tavlan är ett orginal....det är en reproducerad oljemålning utförd av en förmodad konstärselev under 1930-talet i Dresden, som har ett galleri med många av originalmålaren Anthonis van Dycks målningar, många av Kung Charles I familj. Han var deras hovmålare.

Tavlan är faktisk riktigt välgjord, den tilltalar mig på ett magkänsla- sätt.. Ramen är nyare MEN överstycket är ändå det mest intressanta, riktigt gammalt är det...kungligt med sluten krona......det hör inte till ramen.....möjligen har orginalmålningen varit i så dåligt skick att kopian helt enkelt fått med sig krönverket....man ju alltid drömma lite i alla fall....men tänk om det skulle vara så......jag kan i alla fall konstatera att den suttit på en tavla med kungligt motiv.

Så nu är frågan, klarar 2 envisa kvinnor att leva under samma tak, ska jag låta henne få en fristad hos mig. Kanske hon kommer att ingjuta ytterligare principer hos mig....det blir inte populärt här hemma. Fast jag kan ju bara njuta av porträttet också, kanske skulle jag aldrig läst hennes biografi....hon har liksom målat in sig i huvudet på mig....

Vad göra,
Ia


This lovely painting in oil on canvas, is a well made reproduction performed 1931, probably by an artstudent in Dresden, Germany, where they have a major gallery presenting paintings by the original master himself, Anthonis van Dyck. A flemish baroque artist, 1599-1642 and a favourite pupil of Rubens. He became the royal court painter of the house of Stuart.

So, I here give you, Henriette Marie, princess of France, queen consort of King Charles I and the grandmother of Mary and Anne Stuart, both former queens of England.
Her mother was of Medici and her father of Bourbon.
Quite a fascinating lady with a strong personality.
Shall I let her stay in my house, do you think 2 ladies of great principles can get along?

Smäckfullt......

Fullt var det här, lite gammalt flintgods trängs med annat porslin, pressglas, någon form i bleckplåt och en och annan nysilverpjäs.



Jag kan krasst konstatera att det har blivit trängre i hyllan över sommaren. Det tidigare inlägget med en bild av hyllan var bra mycket luftigare.....kan inte bestämma mig om vilken som är bäst.

Nåja, jag gillar i alla fall mina saker i den här hyllan. Ser ni vad som är porslin i flintgods?
2 saker i hyllan är daterade före år 1883.....vilka, det är ganska lätt att se när man har annat att jämföra med bredvid.

Dagens sanning,
Ia

My kitchen shelf is now owercrowded with things, things that I cheerish, stupid expression.
2 objects are dated before 1883 and of flint clay, can you tell wich ones?

Mary had a little lamb....

Får jag presentera min senaste kärlek, inköpt hos Knut o Svea.

Jag skulle hämta ett bord och blev med en liten kelgris, som faktiskt är en fransk gammal brödform i bästa gjutjärn. Ni känner ju till min passion för det gamla gjutjärnet, herrarna Bolinder får nog finna sig i att kliva ned ett steg på min topplista.

Mitt lilla lamm är lent som det mjukaste toalettpapper och har den sötaste nosen, titta......

Är han inte rar så säg!!!!!!!!

Någon annan som är rar, är kära maken......har tjyvknäppt ett kort på honom i bästa bestyr med .......ja ni ser ju.

Kan verka synas hemskt att gå på så hårt......men det finns två sådana här skönheter, den ena var redan trären när den kom.......så vad göra......har lite svårt att passa in den vackra turkosa färgen just nu.

Bääääää,
Ia


This is my latest sweetheart, found in an antique store in Stockholm.
It is actaully a baking tin, out of cast iron from France, pretty old... and so very sweet
.....so is my dear husband, I like when he's working hard. He may be my sweetheart too.

Höst date med Ralph Lauren

Vad tycker ni om Ralph Laurens nya tapet ur Kollektionen Volume XIV.......

Så här ser det ut när man kliver in till Knut o Svea, antikbutik på Roslagsgatan i Stockholm.

Bloggaren Per, som köpte sig en antikbutik. Så mycket lyckat, så mycket godis, så mycket skoj....
Bye the way, han har precis lastat av bilen med en massa franskt.
Gissa om jag blev berusad och och inte kunde hålla plånboken i styr. Skall visa mitt mycket annorlunda inköp snart, kanske i morgon......

Någon som är sugen på Raffe tapeter, så skriv en rad.
Här finns full kollektion med tyg o tapet.

Inför en skön höst,
Ia

It is rather hilarious, finding oneself sneekpeeking at other colours such as the ones of the season of Fall. I guess we just have to accept the fact that it´s here....hopefully with days of warmth , like the colourings of Ralph Lauren's new wallpaper.
My toplisted antique store of all in Stockholm has decorated his walls with this spectacular pattern. I JUST LOVE IT....... it blends in perfectly.

Målarkonstens värld

Att lyckas med sin målning är en konst för sig har jag alltid tyckt, lite lotteri nästan.

Olika underlag och material, önskemål om slutfinish, nyanser och gud vet allt, ska stämma för att bli helt nöjd. Men jag har lärt mig efter 25 år i färgburkar, linolja , pigment, stålull, trasor, fördrivningsborstar ...... att plötsligt händer det. Det gäller bara att våga och inte ge upp.

All målning är personlig och allas handlag är olika.

Så här går det för mig efter mycket velande och äntligen ha hittat ork o energi.
Det får helt enkelt bära eller brista.


Närbild på nyligen ommålat matbord, bara med vit linolja bruten med aningen torrpigment kimrök och brun umbra. Resultat blir en mjuk ljusgrå ton.

Färgen är borttrasad mellan varje lager för att slutligen ytbehandlas med linolja och aningen brun eller bränd umbra, torrpigment. Överskottet torkades bort och in i ytan.
Underredet är kvar att måla, väntar på nästa energikick.

Det här kanske inte är er stil, men kanske kan vara värt ett försök.

Det skall vara kul att måla!!!!!!!

Ia

Höstkänslor på g.....

Hösten står för dörren, förhoppningvis med många sköna varma dagar och i huset rensas det på saker sakta men säkert.

Och vissa saker gör sig klart bättre för sig själva.
Som denna underbara kyrkostake från Butik Sophie, tack Lene.

Som av en slump har den makens och mina initialer.

Kanske var det också en slump att jag en dag, nyligen stötte på dessa urnor.
Och som jag letat efter den rätta patinan och den rätta känslan.
När det händer, vilket inte är ofta, ser jag liksom inte något annat.
Jag ramlar pladask, formligen huvudstupa, förälskad......vet inte hur jag skall förklara...det är något med ytan på föremålen och jag känner historien svepa förbi.

Urnorna hittade jag hos Knut o Svea, en nyöppnad antikaffär på Roslagsgatan i Stockholm.
Jag vill med det varmaste rekommendera ett besök här, jag lovar att ni kommer att att supas in i inredningens historia. Ni kan för-reka på bloggen.

Urnorna från 1800-talet, har fått flytta in i huset, med planer för sköna arrangemang när hösten tar vid.

Franska är de små rackarna, undrar varför det blir så........jag tror att kyrkostaken också är det, när jag tänker efter .

Snart blir det en historielektion,
om någon vill hänga på.

Vi ses,
Ia


Pict. 1
While sorting the house out, to be prepared for the coming fall, I do realize that some things look much better by them selves. Like this french candelabra, an antique treasure, from Butik Sophie in Denmark.

Pict.2 and 3.
I found these urns recently with that magic touch of patina and age, probably mid 1800. I would say, absolutely the right thing for a nutty antique fanatic, such as me.
The urns also happen to be french. Without being aware it, the french style seems to have an major impact on me.
I have decided to bring the urns into the house, they will add a special touch to the interior with their harsh texture.

De små sakerna.......

Visst är det så att det är de små sakerna här i livet, som egentligen betyder som mest.

Det kan vara allt med att bli ihågkommen, uppmuntrad, pussad på .....

eller glatt överraskad när man som allra minst anar det.......

så här.......denna scen utspelade sig nyligen i vårt hus, när yngste sonen (läs snart 23 år) kommer insläntrande.

- Jag hade tänkt att laga middag idag, skulle det kunna gå för sig eventuellt. Är det några frågor på det?

- Nävisst inte lilla gubben, säger mamma lyckligt.

När man är hantverkare och har kommit in i ett flöde så vill jag ogärna avbrytas, speciellt inte med matlagning.

Han är en riktig hjärta, mycket duktig i pannor o karotter.

Jag är gärna för hjärtan, så pass att vindflöjeln på huset har fått sig ett litet ett..
jaså du, sa plåtslagaren, när jag beställde det efter att ha funderat på vad det skulle vara i sådär 15 år.

Andra små saker som kan göra mig glad är när jag hittar ett så här sött möbelbeslag, på Helsingborgsmässan för 2 veckor sedan.

Det får ligga framme och förgylla tillvaron och jag tänker på alla de duktiga gelbgjutare som har funnits i vårt land, ett företag som fortfarande finns kvar är Lindstedt Gelbgjuteri.
De kan nytillverka gamla beslag om de får ett orginal att jobba efter.

Det här är också gjutet men i nysilver och det tog mig ett bra tag att komma underfund med vad det var.......vet ni.........

Jo, det är visst ett handtag till ett kakfat. Jag tyckte det var dekorativt som det blivit över.

Ska jag nämna att det är sonens födelsedag i övermorgon, gissa om han ligger bra till.....

Fast disken är en annan historia.......

Kom ihåg de små sakerna,
Ia


Today, I am referring to the small things in life, such as being remembered or kissed, when least expected.
Or, when my son wants to cook us dinner, as I for the moment have an urge for creating in my workshop.
Small things can also be a simple and old beautiful handle for a drawer, found at a antique marketplace, only a short while ago.
The very last picture shows a detail of a old serving plate for pastries, it took me a while to come up with the conclusion.

En av mina sämre egenskaper......

Jag har varit på besök på Tullgarns slott för ett par dagar sedan med maken och en barndomsvän.

Vi beslöt oss för att gå en guidad visning, för att se den privata delen som Gustav V och hans tyska Drottning Victoria nyttjade som sommarnöje från 1880 in på 1900-talet. Här kan man beskåda de idag oftast återställda rummen till  1780-tal då Prins Fredrik Adolf (bror till Gustaf III) övertog slottet och lät använda de mest framstående hantverkare och arkitekter för detta ändamål, den sköna inredningskonsten. 

Bl.a. Bröderna Mazreliez, Jean-Baptiste var en mycket skicklig bildhuggare och Louis den tidens mest populäre arkitekt och inredare. Båda flitigt anlitade av hovet.

Ångermanländska som jag är , så har jag om en ytterst sällan, men dock förekommande egenskap, som poppar upp emellanåt, när det inte går som jag hade tänkt mig och när jag blir snuvad på något.

Mitt tjuriga, envisa humör snikar fram och jag blir lite långsint och går och grämer mig.

Anledningen var Bolinders stora spis i perfekt skick och precis framför ögonen på mig.

Ni vet ju vid det här laget min passion för dessa herrar och deras gjutjärn.

Vid slutet av rundturen fick vi besöka det gamla köket, moderniserat under slutet av 1800-talet och här står då den vackra spisen, men den byråkratiska lilla guiden låter mig inte fotografera ett enda kort. Hon säger att jag måste ha tillstånd..........och det kan inte hon ta på sitt ansvar..........jag blir faktiskt tjurig, riktigt tjurig. ( Kan dock nämna att diplomat som jag också är låter jag det vara, men muttrar resten av dagen....... det gällde ju bara ett kort på en spis, inte planer på inbrott precis. ( Bilden visar en rätt så exakt variant, maffig va!!)  

Jag gladde mig dock mycket åt dessa härligheter till hängrännor under takfoten, som slottet hade begåvats med.......helt fantastiska, eller hur!!!!

Plåtarbeten fascinerar mig och det är de mest komplicerade arbeten dessa hantverkare utför.

Så glöm inte att höja blicken och böja på nacken när ni är ute.

Var tror ni att det här är någonstans!!!!!!!!!...........

Kika in mellan tornen, så ser ni en av Hötorgsskraporna......vi är i Stockholm, inte Bosporen.

Det är bara en mil från Tullgarn till Trosa, vi bestämde oss raskt för ett skrovmål på något av alla de pittoreska caféer och styrde kosan dit i regnet.

Så var det ju det här med växtligheten igen, tydligen så mår stockrosorna bra även i denna del av landet.

Frodigt och skönt var det här, varför inte hos mig, undrar jag då?? 

Däremot lyckas maken alltid med sina vindruvor, de växer och knakar och har muterat sig med syrenhäcken, som numer har krulliga blad och blomklasar som små vindruvor, efter blomning. 

This post mainly tells you about a recent trip, I took the other day with my husband and a friend to visit Tullgarn -  One of the Swedish "Royalcourt" Castles, located a one hour drive by car from Stockholm. Please read more about it here.

I had a grumpy day, not being allowed to have a picture taken of a magnificient stove  in the  castle, made in cast iron and manufactured a hundred years ago, by the Bolinders Mechanical Inc.  I have since many years a "thing" for their work of craft.

We had a coffee break in a tiny, picturesque little village, Trosa, by the sea.

The rain was heavy and we headed home after a short stroll around the canals.

The picture with towers and pinnacles is of Stockholm, lovely isn't it!!!

Today's last picture is showing one of my husband's "things", his espaliered vine, in the backyard.

Don't ask me how come, it grows so graciously, I am not a part of it. Although I like it.

Have a nice day,

Ia