En av mina sämre egenskaper......

Jag har varit på besök på Tullgarns slott för ett par dagar sedan med maken och en barndomsvän.

Vi beslöt oss för att gå en guidad visning, för att se den privata delen som Gustav V och hans tyska Drottning Victoria nyttjade som sommarnöje från 1880 in på 1900-talet. Här kan man beskåda de idag oftast återställda rummen till  1780-tal då Prins Fredrik Adolf (bror till Gustaf III) övertog slottet och lät använda de mest framstående hantverkare och arkitekter för detta ändamål, den sköna inredningskonsten. 

Bl.a. Bröderna Mazreliez, Jean-Baptiste var en mycket skicklig bildhuggare och Louis den tidens mest populäre arkitekt och inredare. Båda flitigt anlitade av hovet.

Ångermanländska som jag är , så har jag om en ytterst sällan, men dock förekommande egenskap, som poppar upp emellanåt, när det inte går som jag hade tänkt mig och när jag blir snuvad på något.

Mitt tjuriga, envisa humör snikar fram och jag blir lite långsint och går och grämer mig.

Anledningen var Bolinders stora spis i perfekt skick och precis framför ögonen på mig.

Ni vet ju vid det här laget min passion för dessa herrar och deras gjutjärn.

Vid slutet av rundturen fick vi besöka det gamla köket, moderniserat under slutet av 1800-talet och här står då den vackra spisen, men den byråkratiska lilla guiden låter mig inte fotografera ett enda kort. Hon säger att jag måste ha tillstånd..........och det kan inte hon ta på sitt ansvar..........jag blir faktiskt tjurig, riktigt tjurig. ( Kan dock nämna att diplomat som jag också är låter jag det vara, men muttrar resten av dagen....... det gällde ju bara ett kort på en spis, inte planer på inbrott precis. ( Bilden visar en rätt så exakt variant, maffig va!!)  

Jag gladde mig dock mycket åt dessa härligheter till hängrännor under takfoten, som slottet hade begåvats med.......helt fantastiska, eller hur!!!!

Plåtarbeten fascinerar mig och det är de mest komplicerade arbeten dessa hantverkare utför.

Så glöm inte att höja blicken och böja på nacken när ni är ute.

Var tror ni att det här är någonstans!!!!!!!!!...........

Kika in mellan tornen, så ser ni en av Hötorgsskraporna......vi är i Stockholm, inte Bosporen.

Det är bara en mil från Tullgarn till Trosa, vi bestämde oss raskt för ett skrovmål på något av alla de pittoreska caféer och styrde kosan dit i regnet.

Så var det ju det här med växtligheten igen, tydligen så mår stockrosorna bra även i denna del av landet.

Frodigt och skönt var det här, varför inte hos mig, undrar jag då?? 

Däremot lyckas maken alltid med sina vindruvor, de växer och knakar och har muterat sig med syrenhäcken, som numer har krulliga blad och blomklasar som små vindruvor, efter blomning. 

This post mainly tells you about a recent trip, I took the other day with my husband and a friend to visit Tullgarn -  One of the Swedish "Royalcourt" Castles, located a one hour drive by car from Stockholm. Please read more about it here.

I had a grumpy day, not being allowed to have a picture taken of a magnificient stove  in the  castle, made in cast iron and manufactured a hundred years ago, by the Bolinders Mechanical Inc.  I have since many years a "thing" for their work of craft.

We had a coffee break in a tiny, picturesque little village, Trosa, by the sea.

The rain was heavy and we headed home after a short stroll around the canals.

The picture with towers and pinnacles is of Stockholm, lovely isn't it!!!

Today's last picture is showing one of my husband's "things", his espaliered vine, in the backyard.

Don't ask me how come, it grows so graciously, I am not a part of it. Although I like it.

Have a nice day,

Ia