August 10, 2008

De små sakerna.......

Visst är det så att det är de små sakerna här i livet, som egentligen betyder som mest.

Det kan vara allt med att bli ihågkommen, uppmuntrad, pussad på .....

eller glatt överraskad när man som allra minst anar det.......

så här.......denna scen utspelade sig nyligen i vårt hus, när yngste sonen (läs snart 23 år) kommer insläntrande.

- Jag hade tänkt att laga middag idag, skulle det kunna gå för sig eventuellt. Är det några frågor på det?

- Nävisst inte lilla gubben, säger mamma lyckligt.

När man är hantverkare och har kommit in i ett flöde så vill jag ogärna avbrytas, speciellt inte med matlagning.

Han är en riktig hjärta, mycket duktig i pannor o karotter.

Jag är gärna för hjärtan, så pass att vindflöjeln på huset har fått sig ett litet ett..
jaså du, sa plåtslagaren, när jag beställde det efter att ha funderat på vad det skulle vara i sådär 15 år.

Andra små saker som kan göra mig glad är när jag hittar ett så här sött möbelbeslag, på Helsingborgsmässan för 2 veckor sedan.

Det får ligga framme och förgylla tillvaron och jag tänker på alla de duktiga gelbgjutare som har funnits i vårt land, ett företag som fortfarande finns kvar är Lindstedt Gelbgjuteri.
De kan nytillverka gamla beslag om de får ett orginal att jobba efter.

Det här är också gjutet men i nysilver och det tog mig ett bra tag att komma underfund med vad det var.......vet ni.........

Jo, det är visst ett handtag till ett kakfat. Jag tyckte det var dekorativt som det blivit över.

Ska jag nämna att det är sonens födelsedag i övermorgon, gissa om han ligger bra till.....

Fast disken är en annan historia.......

Kom ihåg de små sakerna,
Ia


Today, I am referring to the small things in life, such as being remembered or kissed, when least expected.
Or, when my son wants to cook us dinner, as I for the moment have an urge for creating in my workshop.
Small things can also be a simple and old beautiful handle for a drawer, found at a antique marketplace, only a short while ago.
The very last picture shows a detail of a old serving plate for pastries, it took me a while to come up with the conclusion.

6 comments:

Gårdsromantik said...

Jag kände igen handtaget med änglar - finns på min skänk och handtaget till kakfatet.

Vilken svärmorsdröm sonen verkar vara.

Kram Maud

Lilla huset på prärien said...

Hej Ingela!

Jo, jag är nog lite flitig på bloggen just nu. Icke att förglömma att jag är ny så det är fortfarande nyhetens behag för min del. Så småningom kommer jag nog ligga på mer moderata 1-2 inlägg i veckan. Det är viktigare med kvalitet än kvantitet tycker jag.

Vilket fint beslag du hittat! Men det där handtaget, vad ska du göra med det? Går det att återanvända eller?

Önskar att min son blir precis som din när han växer upp. Tiden går ju så fort... helt plötsligt är vi där!

Kram Jenny

Kallholmen said...

Vilket fint handtag vad skall du ha det till? Roligt med husliga sonen. Min äldsta (21 år) gifter sig på lördag. Ett Vintage bröllop. Visar nog bilder på bloggen sen.
Carolina.

linnea-maria said...

Oh! du kan ta en fin tallrik. Sätta en papperstejp mitt i och ta en kakelborr och borra hål, sätt ihop med handtaget och vips har du ditt kakfat! Fina saker. Visst är barn underbara även om de är stora! /linnea-maria

me and alice said...

Hej Ia!
Vilken underbar son du har. Visst är det härligt när barn är så där kreativa( hm... även om det inte sker alltför ofta). Som du sa, man ska vara glad över de små sakerna...
Vackert beslag du köpt och handtaget är underbart. Du finner nog ett alldeles ypperligt ändamål för det...
kram susanne

Jeanettes hus said...

Hej Ia,

Vilken vacker ljusstake. Helt underbar, för att inte tala om hur den är placerad. Blir ett stileben med det vackra ögat bakom.

Roligt att hitta en bloggare som är så kunnig och delar med sig av sin kunskap till oss andra som bara fyndar på utan att alltid tänka på hur det är tillverkat etc......

Verkligen en fin idé med ditt hjärta på taket.

Hoppas att middagen smakade gott och att ni njöt av varandras sällskap.

Ha det gott och tack för fin kommentar.

Kramisar Jeanette