October 31, 2009

En salig blandning....

Jag samlar mina nära o kära i ramar som förmedlar ett för dem personligt signum...jag vill gärna att de skall trivas tillsammans, fast en del har aldrig mötts.
Både foto o ram har sin personlighet och själ och har sin självklara plats i vårt hem...nu och då, för alltid.
Ramar för foton som hjärtligt omfamnar dem och bevarar känslan och minnet av idag och igår.

I mitt

Ia


I have always tried to put the photos of my loved ones in frames, significant to their personalities and souls...in deepest respect.
Frames for these purposes brought back over the years from all over the world, expressing my heart to each and one of them.

7 comments:

Lilla huset på prärien said...

Underbara ramar kära Ingela! Så vackra var och en med sin historia. Vilken ram använder du för mitt foto? ;)

Ha en skön och slapp söndag!

Kram Jenny

Bralliz said...

Ååå, vilka superfina ramar! Jag älskar också fotaramar...

Kraam Alice ♥♥♥

The Secret Garden said...

Det där var prylar helt i min stil det! :) Ibland tror jag att jag kommer från något annat århundrade..men det gör väl alla, på något sätt.

Ha en fin kväll!

Made in Persbo...Carina said...

Hej hej!

Ja många tycker vi är tokiga som värmer vårt hus med enbart gamla eldstäder (fast nu har vi "fuskat till det och har golvvärme i badrummet)...och visst är det kallt när man vaknar resp kommer hem från jobbet, men det finns alldeles för många "förstörda" hus i vårt vackra land. Tilläggsisolerade till tänderna...fönster som ihåliga gluggar osv. När man tänker på det är det värt allt jobb med veden och att hålla huset varmt.

Var hos Marie på Brocante i Lördags och där fanns en sådan enastående vacker ljusstake som du har på bilden där med ögat som skymtar fram bakom. Helt ljuvlig!

Kraaam, Carina

Marieberg said...

Vilka vackra ramar, de skulle passa hos mig!
Jag tycker också att det är en mycket trevlig sysselsättning att samla på mina nära & kära, både från förr och nu. Historia är så intressant. I min släkttavla finns dessa kloka ord:
"De döda äro aldrig riktigt döda, vårt väsen äro vävt av deras väsen
och i vårt innersta gömma vi ekon av länge sedan tystnade röster."

Du var bördig från Ångermanland, vart ifrån?

Ingrid in Umbria said...

Cara Ingela,

Har ingen fallenhet for avund. Men stor familj har jag alltid saknat. Om om vore.... skulle jag rama in med de finaste ramar jag kunde finna. Fortjusande och karleksfullt, Ingela! Buon fine settimana e bacione! Ingrid i Umbrien

lottens vita och gröna said...

här blir jag bara såååååå knäsvag av allt vackert, håller tummen på att du hinner då i morrn!!! vi kanske ses dårå!!!
varmkram lotten