Även under ett litet uppehåll med mycket jobb, så springer mina tankar in på sidosteg.
Så under de senaste dagarna med härlig fågelsång, kommer jag att tänka på Fabrikör A.G. Dufva.
Anders Gabriel Dufva, föddes i Söderhamn och 10 år gammal flyttade familjen till Stockholm, fadern var guldsmed
med burskap. De bosätter sig på Bryggargatan, strax bakom idag Åhléns City.
A G blir guldsmeds lärling som 17-åring ( inte hos fadern) och avlägger mästarprov 8 år senare, startar egen verkstad på Drottninggatan 8, som strax därefter, 1847 skulle bli en av Sveriges första nysilver fabriker.
De första patenten på galvanisk försilvring hade strax innan kommit till bl.a Frankrike och England, detta var en idealisk metod lämplig för den snabbt utvecklande merkantilismen i Europa och Amerika.
Silverföremål som hittills hade varit förenat med prestige och välfärd, blev nu ordentligt utkonkurrerade av nysilvret. Nu kunde alla som ville omge sig med till synes äkta varan, till en bråkdel av priset.
Patentet innebar att koppar eller mässing legerades genom galvaniskt överdrag med ett mycket tunt lager silver och betecknas genom stämpling med NS.
Innan detta genombrott pläterades kopparplåt med papperstunn silverplåt och kanterna doldes genom fast-lödning av tunn silvertråd. Denna metod att försilvra föremål var vanligast på mitten av 1700-talet. Den var inte heller så vanlig i Sverige. Vid god kvalité kan det vara svårt att se skillnad på pläter från vanligt silver.
Riktigt svenskt silver är stämplat med kattfoten och är obligatorisk sedan 1596.
En annan metod, Alpacka, har en hög nickelhalt i undermetallen och är ofta stämplad Alp.
I slutet av 1800-talet blev matbestick i nysilver av högsta mode och arvegods i rent silver såldes ofta till förmån för att köpa in stora uppsättningar av nysilverbestick. Ofta dukades med nysilver till festbordet och det riktiga silvret åt man med till vardags.
På bilderna ovan visar jag en sockerskål på fot från A g Dufvas fabrik,
hade man råd med socker på den tiden så skulle det synas på förvaringen.
Och visst tycker vi än idag om att frossa i nysilver när vi dukar.
Så här kan jag gå loss för att få använda mina genom åren samlade pinaler.
Jag tar ingen som helst hänsyn till stilepok eller modell eller när jag använder dem.
Jag blandar frisk och njuter av varenda liten pryl,
som jag kan förgylla i min vardag.
Trevlig helg,
Ia
3 comments:
Åh!
Så vacker sockerskålen var!
Man förstår att sockret var en lyxvara med så exklusiv förvaring!
Kram Maud
Åh vännen, tack för allt matnyttigt du bjuder på. Rena uppslagsboken! Hur trevligt som helst.
Kram Maria
Håller med, nysilver, pläter och fattigmanssilver vad snyggt,, kom för ett tag över två urläckra champagne/vinflaskeställ från ett gammalt hotell,, hur snygga som helst,,i pläter. Fick även med en stekhuv modell större. Sorgligt nog ligger det nedpackat och så illa till att det inte går att plocka fram förens det blir dags att forsla bort grejorna till den eventuella butiken (hoppas jag). Å inget är väl snyggare än att blanda stilar. Udda är bäst!!
/per
Post a Comment