Vad vore livet utan den bästa snickaren....

Om en sak är jag och min käre make helt överens - vi skulle inte klara hos utan vår suveräne snickare som förbarmat sig över vårt gamla hus i mer än 15 år. Maken låter oss hållas i våra byggmöten, då vi avhandlar stora och små byggprojekt, vilket resulterat i att ingen annan snickare släppes över vår tröskel. Jo, det skall vara en gammal lärling till honom då.

Våra projekt kan planeras och pågå under flera år, vi ritar...funderar...provar och till sist blir det helt underbart.
Jag har blivit en mästare utan dess like på att vänta på något gott.

Jag visar en bild på ett sådant projekt, modell större, som krävde tålamod och planering.

Golvet gör huset, har alltid varit min bestämdaste känsla......och detta golv väntade jag på i 20 år innan allt stämde.
Jag har hela tiden vetat att ett kil-sågat, massivt grangolv och breda plank skulle de va'.
Många gånger har jag kliat mig i huvudet, vem skulle fixa 9 m långa golvtiljor, för skarvar var inte att tala om.
Åren gick och tänk vad ett besök på en antikmässa kunde resultera i golv, avdelningen för byggnadsvård hade en utställare från Gästrikland.....på den vägen blev det.
Trädfällningen gjordes tidigt om våren, när tiljorna levererades om hösten kunde det inte slås fast, utan golvet låg löst upp och ner ett år för att torka ( utlagt på bärlinorna) innan det lades in permanent.

Men det var inte klart än på ett tag, nu skulle det slipas och ytbehandlas och jag ville inte ha vem som helst ju.
Flera år tidigare hade jag hos Kulturhantverkarna's butik snappat upp namnet på den mannen som skulle utföra det.
Han jobbade ekologiskt och när han sen hade tid på försommaren, slipades det 8 ggr, vitkalkades och till vitsåpades.

Nu var det klart, 2 år lite drygt hade passerat och jag var den nöjdaste av nöjda med ett underbart golv.
Men mest nöjd var jag med de fantastiska hantverk jag fått beskåda under den här tiden. För mig är det rena godisfabriken att få sitta tyst (nåja nästan) och titta på.

Det här inlägget blev inte så mycket historia, men jag vill gärna slå på trumman för duktiga hantverkare.
Ibland kan det bli bättre med reproduktioner till gamla hus.

Under min sidoinlägg om sådant som förgyller min vardag länkar jag till golvleverantören.

Tack för idag,
Ia

P.s. Trappan bestämdes att bli vit och har fått sig en grundmålning så länge.