Mera pilljobb....

Om jag säger filigran undrar nog många vad jag i allsin dar orkar skriva om ....... men det finns en viss liknelse med de alltmer populära trådarbeten (luffararbeten) som rör sig i inredningstrenderna idag.

Luffararbeten känner nog de flesta till, om de kringflackande lösdrivarna som tillverkade allsköns föremål av ståltrådstjack, som betalning mot mat och husrum för en natt eller två. Lösdriveri blev ju förbjudet på 1800-talet och man var tvungen att sysselsätta sig med något

Filigran är ett mer förfinat arbetssätt, utförda i de tunnaste av tunna metalltrådar, oftast silver eller guld, men även andra metaller lämpliga för ändamålet. Små små kulor av metalltråden löds samman och placeras i mönster.
Det var en fördel om guldsmeden var närsynt vid dessa arbeten .... inget skämt.

Denna teknik är orientalisk till ursprunget och utvecklades i Europa redan under barocken, 1600 tal, för att dekorera de finare bruksvarorna. Dräktsilver var inte ovanligt. Idag användes tekniken mest till smycken, malteserna lär vara skickliga yrkesmän.

Min lilla parfymflaska har små detaljer i filigran och jag förälskade mig i den på en antikmässa när jag var ung tonåring, den stackars säljaren förbarmade sig över mig och min magra plånbok vid mässans slut. Flakongen var fortfarande osåld och han stod inte ut med min lidande uppsyn, han förlorade säkert på den affären. Hans ord var:
- Ja ja. Bättre att den kommer i rätta händer.

Nu har många, många år gått och jag tittar kärleksfullt på min flakong på hyllan i badrummet.
Det blir ju ett par gånger om dagen.

Flaskan är nog fransk, typiskt mig. Men redan vid så unga år, kommer jag inte ihåg.
Tiden för tillverkning början av 1800-talet, för under empiren kommer tillverkningen tillbaka i Sverige.

Det var dagens lilla historieupplägg,
Ia